Josefin

Denna dagen har inte varit så speciell, sett ut dom dom flesta andra dagar i mitt liv under den senaste tiden
Nu ikväll hade vi match med korpen igen. Men under dagen visade sig att vi saknade en målvakt och en tjej. Så försökte ragga lite folk, men gick inge vidare. Så i sista sekund innan matchen fick jag min otroligt snälle bror att ställa upp som målvakt, gick skit bra. :)  Malin fick också följa med och spela för att vi skulle ha tillräckligt med tjejer!:)
Var tförlust med 3-0 men betydligt bättre resultat än dom andra matcherna vi spelat.

Imorgonkväll ska jag och Hanna ha en umgåskväll.
Var ett bra tag sen nu, så är verkligen på tiden!:)
Är väl tänkt att vi först ska åka till Fanbyn när jag slutat för att säga hejdå och lycka till på resan till Hannas föräldrar =min "extra mamma och pappa"
Efter det blir det nog hockey i Bräcke, storebor har match. Eftersom vi förmodligen inte har någe annat för oss så kommer vi nog att befinna oss i ishallen.
Pratade med Hanna för en stund sedan då vi konstaterade att morgondagens match är Hannas 3:e ishockeymatch hon ska titta under alla dessa år vi umgåtts. Men allt är ju bättre än noll!
Sen ska vi nog även göra en koll på vad som ska beställas från taxfree, jippe.
När det börja snackas taxfree så vet ju alla hur nära en resa man är!

*21 dagar kvar*

HAr varit ledig lördag, söndag och idag. Har varit så otroligt skönt.
I fredags efter jobbet åkte jag hem till mjösjö för att ha en hemmakväll med familjen. Så vi åt mat och kikade på tv. Sen åkte jag med lille bror Hampus till stan för att byta bil och hämta pappa som varit på afterwork.
Lördag var det först sovmorgon, frukost, lite chill, fika i Gällö, hem och ta det lugt, fixa sig inför middag, middag i gällö, in till Tina i stan, krogen.
Anledningen till att det var både fika och mifddag i Gällö var för att mammas systers gubbe (morbror kanske det heter) fyllde 60.  Det är värt att fira. 
Igår vard et en vanlig söndag, lyfte inte många fingrar under dagen. Men igår kväll var det annat, hade match i Hammerdal, fullt ös kan man säga. Helst slut. Vinst vart det.
Idag var jag också som sagt ledig, var hemma i Mjösjö med Samuel. Han har lov nu, så avis.
Så efter en sovmorgon vart det frukost, sen tog vi en promenad innan det var dags att packa lite tvätt. Senn när klockan var runt halv ett så åkte vi till Fanbyn för att hälsa på mormor och morfae och invänta att mamma skulle sluta så vi kunde åka in till stan.
Har spelat match även idag, men mot Brunflo. Vinst med 12-2, hängde 1! :)

Hela dagen har jag varit lite småirriterad utan att förstå varför. Men till slut kom jag på varför. Var för att jag ska jobba imorgon, vill verkligen inte gå till jobbet. Känner bara USCH!
Fick jag välja så skulle jag stanna hemma och bara va.
Känna att jag är på bra humör en hel dag.
Känna att jag har ett jobb som jag trivs med.
Känna att jag tycker livet är underbart.

Men nu är det inte riktigt så, kan vakna och vara på jätte bra humör. Men det bra humöret ändras ganska omedelbart jag anländer till jobbet. Sen är hela dagen bara skit och den går hur sakta som helst. Blir inte bättre av alla kärrningar som befinner sig inne i butiken och klagar på det mesta som har med kläder att göra. Att vi har egna regeler, typ om byten och öppetköp.
Det är alla dessa kärringar som gjort att jag som alltid tyckt det varit roligt att jobba i butik och jobba med människor inte tycker det längre!

Efter alla dessa positiva ord ska jag nu sova!

Älskar min FAMILJ och ALLA mina vänner, utan er så skulle jag gå under! Tack för at ni finns!

Adjö

*22dagar kvar*

Var ett tag sen jag bloggade nu. Men har inte haft någe större lust, beror nog på att jag inte har någe att skriva.

Men har haft en jätte rolig helg.
I fredags hade jag tagit på mig att vara chaufför till Daniel, Kia och ett par till.
En otroligt händelserik resa med sjukt mycke skratt.
Det hela började med att jag och Daniel åkte från stan mot Lit för att hämta upp resten. På vägen dit stannar bilen, bara sådär mitt i färden. In till vägkanten för att försöka få igång. Jorå gick bra det och vi kunde fortsätta. Plockade upp dom andra och åkte mot Ragunda dit sällskapet skulle för att äta surströmming och dricka alkohol.
Innan vi nått Stugun så hade vi hunit få ett till stopp på bilen och det skvisade sig att det inte skulle inte vara det sista för kvällen.
Väl i Stugun så var det ett stopp på ica för att köpa glass och gotta. När det var klart och alla var redo att sätta sig i bilen kommer två st (Daniel och Patrik) på att dom måste kissa innan vi åker vidare, ut med dom ur bilen igen. Inge mer med det, men när dom ska sätta sig igen ser vi hur dom kollar konstigt på bilen och småskrattar lite. Tydligen punka, phhh ett skämt tänker vi tre som sitter kvar i bilen men beger oss ut för att kolla. Jo då, punka var det. Som tur var så var det kväll och inte så mycke folk på stugubyn, dom hade nog fått sig ett gott skratt! Tur man inte är ensam en sådan gång någon sånt händer. Men två händiga grabbar så är däcket bytt och pumpat på ja vad ska vi tro 15-20 min.
Sen var resten av resan "ganska" lugn, men som sagt mycke skratt.
Dumpar av dom i Ragunda för att bege mig hem till mamma och pappa för att hälsa på en sväng innan det var dags att hämta dom igen.
Det är då det som inte får hända händer, med min mörkräddhet och noll koll på bilar så får man lite lätt panik när bilen stannar för 3:e gången mitt ute i skogen.
Hjärtklappning ggr 100 och skakande händer och fötter, kunde inte mycket annat än be till GUD att bilen skulle starta. Men som tur var så pratade jag med Mari V i telefonen vilken nog var räddningen på mig den kvällen. Man var ju inte helt ensam i bilen i allafall, hon var ett bra och lugnande stöd!:) Tack vännen!!!
För det skulle visa sig att bilen skulle stanna en gång till, då Mari även denna gång fanns med på andra sidan luren. Men ojojoj, kan lov att man inte är speciellt kaxig när man sitter där. Vrider på nyckeln om och om igen för att den ska starta, men efter ca 30-45 sek så startar den. Tiden kändes som flera minuter
Redan efter första stoppet på resan från Ragunda mot Mjösjö så tog jag ett snabbt beslut att låsa dörrarna så att ingen obehörig människa eller annan varelse som klev upp ur diket skulle ta sig in i bilen. Som tur var såg jag inte till någon sån, men bättre att va på den säkra sidan.
Tog mig hel och välbehållen hem efter en blixtsnabb rallyJosse genom Stugun, Fisksjölandet, Rissna och slutligen Mjösjö.
Hemma vart det lite mys och tv tittning innan familjen gick och la sig. Själv fick jag sitta och vänta på att broder skulle höra av sig om att dom ville hem. 23.20 trillar det in ett sms om att jag kan börja åka mot Ragunda, yes tänkte jag nu kommer jag hem i skaplig tid iallafall. Skulle jobba på lördagen. Åkte nu med en anna bil som funkade felfritt!
Men det där yes:et försvann en stund efter min ankomst till Ragunda, då jag inser att här blir dom kvar en stund till. Men  var trevligt att vara där också förutom att min trötthet började knacka på.
Så 04.10 var jag hemma, då så trött att jag somnade så fort jag lagt huvudet på kudden.
Kan sammanfatta den frefagskvällen/natten med att det var en rolig bilresa under tiden jag hade sällskap, då menar jag både på dit och hemvägen.

Lördagen var det först jobb och sen vakades det lagfest. Den fösta för året, vi alla såg nog framemot den. Det är väl därför man spelar i lag, för att få festa med en bra andledning?
Var en jätterolig förfest med en hel del dricka, lekar och en sång från Ida och Bottan till resten av laget.
Sen var det givetvis krogen, väldigt mycke folk. Men det hindrade inte oss från att komma gå in.
Väl där inne träffar jag på Therese som nu mer är bosatt i Norge, så det blir henne jag hänger med resten av kvällen.
Ja ibland har man en jäkla tur måste jag säga. Råkade tappa bort min telefon, tydligen på dansgolvet. Och ja, jag fick lite lätt panik. Så vi skyndar till receptionen för at få låna telefonen för att ringa till min, ringde en gång och inget svar. Jaha då var det borta tänkte jag. Men provade en gång till, då det är någon som svarar i den. Jippie!!! Var en turk som hittat den inne på dansgolvet. Vet inte hur många gånger jag sa tack til han och hans kompis, kvällen var räddad för andra gången.
Första gången fick vi också besöka receptionen, men den gången var det inte för att låna telefon utan för att låna en kniv. Ja var nästan så allvarligt som det låter. Skulle kissa och fick inte upp skärpet på byxorna, försökte säkert 100ggr men gick inte, therese provade också. Till slut kom hon på att vi var tvungen att ha en kniv. Kommer inte ihåg personalens miner när vi frågade efter en kniv, men vi fick iallafall låna en! Sagt och gjort, Therese började skära i skärpet och jag höll nog mest andan ihopp om att hon inte skulle skära mig i magen. Men vipps så dyker det upp en människa av manligt slag och tycker nog inte att det är sån bra idé att vi försöker skära upp skärpet. Han bvestämmer sig för att göra ett fösök, efter ett tag så är skärpet öppet, utan kniv. Jag tackar överlyckligt så mycket för hjälpen och skyndar mig till en toa. Phhhuu..

Söndagen var en lugn dag, låg mest och kikade på tvhela dagen.

I veckan är det jobb och innebandy på schemat. Var innebandy nu ikväll också, andra matchen med Fresks, vilket resulterade i en förlust. Nya tag nästa vecka, hoppas på vinst.
Nu i skrivande stund inser jag plötsligt att jag har match med Meri söndag och måndag och med Fresks på tisdag. Har även träningar ons och tors nästa vecka... Dags att gå i innebandypension kanske?

Jag och Hanna har insett vi vi låtit våra gåstavar stått för länge och att det är dags att damma av dom igen. Så i morgon efter jobbet så är det dags! Ser framemot det måste jag säga!:)

Nu var det färdigskrivet för denna stund, vart nog ett väldigt rörigt inlägg med eventuella felstavningar. Men men sånt som händer.
Adjö!

En ny vecka har dragit igång och vi närmar oss THAILAND med stormsteg, är inte så jätte länge kvar nu!=)
Vilket känns otroligt skönt, för är lite småless på det mesta.

I helgen var det jobb på lördagen och efter det var det sponsor middag för Jocke Nymani rissna med massa folk. Trevligt.
Jag hade lovat mig själv att vara nykter hela helgen men det sprack.
Hampus skulle komma hem från Sollefteå och vi hade bestämt oss för att bara vara i Mjösjö och kika tv och umgås med familjen. Men på lördag förmiddag började levern och strupen visa intresse för ev elkoholintag och jag var tvungen att ringa hampus och kolla om vi skulle köpa någe från bolaget om vi nu skulle råka bli sugna på utgång...
Sagt och gjort, alkohol fanns, nu var det bara att fundera på hur vi skulle göra.
Eftersom det serverades vin till maten i Rissna så började kvällen där. Sedan vart de Mjösjö en sväng innan Malin kom och hämtades oss och vi åkte mot gällö för vidare intag av alkohol innan avresa mot kvällens mål.
Denna gång var det inte Östersund och dess krogliv som stog på schemat utan Bfräcke och jämtkrogen.
Där jag bara varit en gång förut. Det var med Hanna och vi var där och kollade på Feejk när dom speade för flera år sedan. Men vad jag minns så var det ingen större folkmängd. Var nog därför man vart så chockad nu när det var folk överallt och man fick stå minst 10minuters kö i baren för att få beställa. Kändes som det tog så länge iallafall!
Hade inga höga förväntningar på denna kväll, men det vart mer än lyckad. Hade så sjukt roligt.
Var så mycket folk man kände och många av dom hade man inte träffat på länge.
Det hela avslutades med sjukt rolig efterfet hos kusin Magnus och Maria. Maria som vi föriövrigt väckte när vi stormade in där vid två halv tre snåret. :)
Känns som jag aldrig har tråkigt när jag är ut, så kommer nog bli otroligt besviken när den dagen kommer.

Söndagen var som en vanlig söndag hemma i Mjösjö. Vila, tv, promenad med mamma och en sväng på fyrhjuling med Samuel. Vi åkte en sväng til Björsjö, för att han skulle sälja jultidningar.
Sen på kvällen var det mest tv tittning.

Igår var det jobb och så även idag och i morgon. Men på tordsag är jag ledig, jippie!

Idag efter jobbet så bjöd Tina på mat, vart Shanghai Wok. Mums så gott! Tack Tina! :)
Efter det så tog jag en promenad för att få lite friskluft och fördriva tid innan det var dags för Andra Avenyn.

Vaknade inte någe mer!
Idag har alla tankar gått till Lars anhöriga och hans arbetskamrater.
R.I.P



Hur kan ett liv vara så orättvist?

Det hjälpte inte trots den hjärt/ lungräddning han fick av privatpersonerna eller av ambulanspersonalen. Jag som tyckte att dom var så snabbt på plats.

Men det är bara att inse, varje minut här i livet är otroligt dyrbar!

Hoppet är det sista som överger en men idet här fallet gjorde det det!
Faan Lars, vi som skulle vinna korpen!